Mejas historia

Mejas historiska vingslag går 4000 till 5000 år tillbaks i tiden. Vid utgrävningar som gjorts strax väster om byn har man hittat lämningar av ca 6o- talet boplatser, fångstgropar och kokgropar. Boplatserna har varit koncentrerade till närheten av älven medan fångstgroparna ofta funnits i närområden. Människorna vandrade troligen i öst-västlig riktning, inte som i dagens läge nord-sydlig.

Folket levde huvudsakligen på jakt och fiska. Kvarlämningar av bl.a. bäver har hittats i kokgroparna.

Nutids historien kan man blicka ca 400 år bakåt. Första bosättaren i modern tid sägs ha kommit från Pyhäjoen Savossa, Käräsmäeltä i Finland vid namn Per Persson Karvoinen. Han flyttade till Karvola under senare delen av1590- talet. Förekommer i skattelängder under tiden 1596 - 1636. Karvola som idag bär namnet Autio. Han hade fyra söner, Thomas som sedermera flyttade till Thomanniemi, Anders flyttade till Anttis, Pål som flyttade till Tärendö samt Per som föddes uppskattningsvis i början av 1600- talet eventuellt 1600 prick bosattesig i Livjökoski. Grundade stamhemmanet Juho- Karvoinen.

Han fick en son vid namn Johan, han bosatte sig troligen i fädernegården i Livjökoski, Juhokarvo nuvarande hemmanet Juhonpieti nr 1 Wanhatalo och Rantatalo, nr 2 Aaro och Mäki.

Johan fick en son som döptes till Per, född 1659. Han bosatte sig i Juhonpieti. Med all säkerhet var det han som gav namnet åt byn eftersom han var Johans son(Juhon) Per(Pieti), Juhonpieti.

Enligt samständiga uppgifter var det Pers sonson Johan som föddes 1720 som var en av dom första brukarna på Wasckajåck, Warsikajocki (Nuvarande Vasikkajoki). Detta är första gången som Vasikkajoki(vuoma) omnämns vilket torde härledas till mitten av 1700- talet under våra byars historia. Troligen kan tidigare brukare från Pajala ha förekommit men man har ännu inte lyckats hitta något som tyder på detta. Påståendet grundas på att brukare från Pajala bl.a. la under sig holmarna på Torneälv vilket torde vara vid en tidigare tidpunkt, eventuellt i början av 1700- talet.

Johan Persson dog endast 52 år gammal i den tidens sjukdom ”Hetsig feber” även hans fru dog i samma sjukdom. Av mantalslängderna går att utläsa att han var en ”wälbegyggt och thertill god och wälbärande” man med 2 hästar, 14 kor, 20 får samt 3 ungnöt. Han arbetade för Kengis bruk med hästtransporter samt kolning.

Ersson Erich anlade den första hemmanet i Erkheikki . Stamhemmanet är känt från 1654 och motsvaras idag av Erkheikki nr 1 - 5. Erich kom troligen från Niva i Pajala och härstammade från släktet Pajainen.

Han fick en son , född omkring 1650 och döptes till Henrich. Erkheikki har fått sitt namn efter honom, Erichs son(Erkkin) Hendrich(Heikki). Här kan man märka det tyska inflyttandet på stavningen av förnamnen. I mantalslängdrena för Erkheikki skrivs det om myrslåtterängar men detta torde inte vara frågan om Vasikkavuoma utan säkerligen rörde sig om myrområdena runt Kaunisjoki samt andra närbelägna områden.

Per Person Karvoinen var den första bosättaren i Autio. Efter hans död som troligen inträffade under 1620- 30 talet blev Autio en ödebyggd. Vilket sannolikt har gett namnet åt byn, Autio betyder öde.

Johansson Svala Henrik född på 1730- talet , son till Johan Andersson Svala knekt på rote nr 10 i Pajala senare nybyggare i Pajala. Flyttade under 1770- talet till Autio. Hemmanet anlades troligen under 1776 och kallades för Pääskynen nuvarande Erkheikki nr 6 och Autio nr 7.Mukkakangas räknades troligen till Autio under äldre tid.

1749 års mantalslängd bestod Juhonpieti av 4 fastigheter, Erkheikki av 3 fastigheter. Vid avvittringen 1878-79 fanns i Erkheikki åtta kronoskatts hemman, men antalet gårdar var däremot flera eftersom samma hemman ibland delades upp i två fastigheter. En delning som även förekom i Juhonpieti. Det visar sig att 1800- talet var en expansiv tid för dessa byar och vid lagaskifte hade byarna 18 hemman.

Under äldre tid skrevs byarna Juhonpieti, Erkheikki och Autio i kyrkoböckerna under Pajala fram till 1825.

Kjell Palo